Vid onsdagens lunch berättade och underhöll Stefan Groth om den tämligen okände men ack så duktige viskompositören Erik Mattias Yrgård
Erik Mattias föddes i Leksand 1912 och kom efter lärarutbildning att få tjänst på Hedbergska läroverket i Sundsvall. Här blev han en betydelsefull medlem i Visans Vänner och gladde föreningen och sundsvallsborna med sina finurliga visor. Visor var på modet under fyrtiotalet då Yrgård verkade här och man fyllde utan problem Stadshussalongen vid vis-konserter.
Stefan Groth har under åren haft kontakt med Yrgård och verkat för att bevara hans geniala texter och melodier för eftervärlden. Erik Mattias gick ur tiden 2000.
Vi fick lyssna till en handfull sånger från Erik Mattias sångskatt, sånger som verkligen visade på en kombination av klassisk poesi och burlesk komedi. Vi fick höra om bonddrängen som ville ut i världen och därför tog hyra på ångbåten som trafikerade Siljan, om Johan Olof Anderssons som gick in på en toalett i anslutning till skrivaulan på ett läroverk men aldrig kom ut. Kärleksfulla visor om det första mötet med en som skulle bli hans fru och en ömsint skildring av två trötta pedagoger. Stefan ackompanjerade sig själv på gitarr utom till en sång där han tog hjälp av en lergök eftersom gitarr inte kan trakteras när man ska hålla serenad under mars månad i Norrland. Ett stort tack för ett värmande kulturellt möte i mitten av februari.